”Jag fick leka Gud och jag gillade det” – Intervju med Torbjörn Skarsgård om hans nya sf-roman Vävaren

Idag får vi en intervju med författaren Torbjörn Skarsgård. Han har alldeles nyligen kommit ut med sin första bok, den spännande science fiction-romanen Vävaren, som utspelar sig i en framtid där mänskligheten lever i fred på tre olika planeter. Så här beskrivs den på Adlibris:

En ung man drömmer om att bli vävare, en som öppnar genvägar till fjärran hålrymder i vår galax. Den bakomliggande maskhålstekniken verkar dock allt annat än säker. Flera tusen människor har redan försvunnit spårlöst ut i tomma rymden. Ligger kanske människor istället bakom olyckorna? Vad kan i så fall ha drivit dem att gå så långt som till massmord?

Jag har haft den stora förmånen att jobba med Torbjörn som lektör för manuset. Här berättar han om hur processen att skriva och ge ut en bok har gått till.

Torbjörn, du har skapat en fascinerande värld med intressanta karaktärer. Redan när jag läste manuset första gången, innan det var klart, fångades jag av miljöskildringen och spänningsfältet mellan personerna. Hur kom du på den här idén?

– Allt började för fem år sedan när jag satt i tunnelbanan på väg till jobbet på Telia i Farsta. Jag hade plockat upp ett ex av Metro och noterade en liten annons. Det skrivs för lite svenska SF-noveller, sa den. Skriv en novell och tävla om 10 000 kr. Jag som inte ens hade skrivit dagbok och bara hade nosat lite grann på SF-genren. Jag hade egentligen inte tid att skriva. Jobbet och privatlivet gav inga luckor.
Men varje vardag hade jag närapå en plus en timmes dödtid på tunnelbanan. Jag packade med en iPad varje morgon och provade att skapa en novell på de veckor som var kvar innan tiden gick ut. Det hela utvecklades till en post-apokalyptisk historia. Jag vann inte, men jag hade på kort tid fått leka Gud och jag gillade det. Jag kunde skapa världar. Jag kunde skapa liv och jag kunde avsluta liv.
 Vad hände sedan? Var det den här novellen som du sedan utvecklade till en hel roman?
– Det gick tre år utan att något alls hände på skrivfronten. Men kanske någon däruppe tyckte att det skrivs för lite
svenska SF-romaner också. Plötsligt en dag damp ett erbjudande ned på min jobb-mail. ”Säg upp dig och få lön i 18 månader utan att behöva jobba.” (Inte exakt så men det var kontentan). Taget! Jag hoppade av från Telia och började skriva på denna roman. Den utspelar sig i samma värld som novellen.
 Vad var det bästa i hela den här processen med att skriva och ge ut en bok?

– Hela resan var spännande och omväxlande men det absolut härligaste ögonblicket var när jag fick det första provtrycket i min hand. Det blev helt plötsligt ”på riktigt”. Lite som när man för första gången får se sin baby – på en ultraljudsundersökning.

Hur lång tid tog hela skrivprocessen?

– Jag räknade med bara ett år för att skriva den här boken men det tog istället två år.

Vilka lärdomar har du fått?

– Oj! Att inte ha för bråttom. Jag kände mig ganska färdig/nöjd vid några, tidiga tillfällen men tack och lov fanns det folk i min omgivning som inte höll med mig och fick mig att arbeta vidare mot ett rikare och mer genomarbetat manus.

Jag tyckte själv att det var väldigt roligt och givande att få vara med på ett hörn i processen som lektör. Hur tyckte du det var att få ett lektörsutlåtande?

– När ditt utlåtande kom blev jag både glad och matt. Klockrent utlåtande men gud så jobbigt att ta mig an. Det blev sammanlagt två mödosamma men givande vändor med dig, Anna-Carin, för att få allt på plats. Din coachning hjälpte mig att lyfta boken ordentligt och jag lärde mig samtidigt väldigt mycket kring HUR man kan skriva en bok.

Vad skulle du ge för tips till någon som drömmer om att skriva en bok?

– Börja skriva! Det behöver absolut inte vara genomtänkt. Det kan vara enstaka ”scener” som pockar på. Det behöver alls inte vara med gåspenna i en skrivarstuga och med levande ljus. Det kan vara på mobilen på dasset eller i tunnelbanan. … och när du är absolut, helt, helt, helt säker på att du är klar med ditt debutmanus … anlita en lektör … och bli förvånad. 
</p>

</div><!-- .blog-entry-summary -->



<div class= Fortsätt läsa

Plötsligt händer det!

Jag vet inte om jag har fått solsting eller en överdos av syrendoft, men just nu känns det som det bara händer roliga saker på alla mina jobb!

  • Jag lektörsläser ett superintressant manus.
  • Peter Beckman på Lektörhead har hjälp till att fixa omslagen till mina noveller och de blev sååå snygga! Här är tre av dem:

  • Igår kväll var jag på ett möte med Johanna Glembo (förläggare) och Annelie Karlsson (författare) vars barnbok jag ska få illustrera. Ett fantastiskt spännande projekt!

  • En sci-fi-roman som jag har haft den stora förmånen att jobba med som lektör har release i helgen. Det gäller Vävaren av Torbjörn Skarsgård (en intervju med honom kommer snart i bloggen). Det är omöjligt att inte bli lite stolt!

  • Till och med lärarjobbet visar sig från sin ljusa sida just nu och jag har faktiskt världens bästa kolleger!

 

Det är nästan så att jag kan överse med att jag inte har författat någonting nytt på jättelänge, trots mina fina föresatser att skriva lite varje dag. Men jag har tecknat och redigerat i alla fall. Alla sorters skapande processer lyfter min vardag!

 

Ha en härlig och kreativ helg allihop!

Fortsätt läsa

Det där med titlar, Svenska Akademien och (kanske) magi

Ibland lyssnar jag på poddar. Idag råkade det bli ett avsnitt av Spanarna i P1. Maja Aases spaning om Svenska Akademien fick mig att lystra lite extra. Inte för att hon avslöjade nya turer i den där röran, utan för att hon visade på samband som oroade mig en aning. Det visar sig nämligen, sa Maja, att titlarna på akademiledamöternas senaste verk förutspår vad som kommer att hända i deras liv. Om ni vet vad herr Engdahls senaste bok heter, förstår ni vartåt det lutar.

Även om jag själv befinner mig väldigt långt ifrån Svenska Akademien känns detta ändå oroväckande. Här sitter jag och ska komma på titlar till några noveller som jag ska ge ut som e-singlar. Och det var svårt redan innan. Nu är det ännu lurigare. Tänk om jag inte bara hittar på en titel som är så intetsägande att ingen vill läsa, det kanske rent av är så att jag dömer mig själv till en framtid som jag inte vill ha?

Så därför, kära bloggläsare, behöver jag er hjälp. Här kommer en lista på några titlar. Jag undrar om ni kan tala om för mig vilka som a) låter intressanta nog att läsa och b) ger mig en fin framtid:

  • Ta tag i saken
  • Knipsa det kräket
  • En liten tromb skulle sitta fint
  • Egentid
  • För stort för att prata om
  • Vända sitt ansikte till
  • Knäppgöken och hans syster
  • Tjäle
  • Gör som du vill

Kan ni gissa vilken genre som gömmer sig bakom vilken titel? Feel good? Psykologisk thriller? Relationsdrama? Romance?

Kommentera gärna!! Jag utlovar en gratis e-novell till den som är hjälpsam!

 Från skräptext till novell, samt en liten skrivövning

Har du kanske fastnat mitt i ett skrivprojekt? Eller vet du inte hur du ska börja? Ett sätt att lösa knutar och släppa loss kreativiteten är att skriva texter som kanske inte behöver ”bli” någonting. Jag upplever ofta att även skräptexter har sin funktion. Det kan handla om att jag experimenterar med gestaltning eller perspektiv, jag kanske prövar olika tonfall eller röster. Eller bara skriver vad som faller mig in. Även om just den där texten inte hamnar i något färdigt manus har jag ändå lärt mig något på den. (Rent av lärt mig hur jag inte ska skriva!)

Jag brukar aldrig slänga några texter utan sparar i en slaskfil i datorn. Ibland tittar jag där och plockar upp något litet korn. En sådan slasktext var från början bara ett frustrerat utrop: ”Nä, det här går inte!” När meningen först skrevs var det min egen röst. Det var jag själv som upplevde att jag inte kunde skriva. Nästa gång jag tittade på orden hörde jag en annan röst som uttalade repliken. Det var Veronica, förstod jag, när hon sjönk ner på sängen med armarna flaxande. Hon ville absolut inte gå på en stor nyårsfest, trots att hon lovat sin kompis. Ännu en gång lämnade jag texten, som nu var en eller två stycken lång. Inte förrän många månader senare hittade jag dokumentet igen. Nu kom plötsligt en granne och störde Veronica och vips fanns en flera sidor lång berättelse. Snart kommer den novellen, eventuellt kallad ”Knäppgöken och hans syster”, finnas hos en e-bokhandel nära dig!

Nu till övningen. Här kommer några börjor, meningar att inleda en scen med. Släpp hämningarna och skriv vad som faller dig in!

  • ”Inte du igen!”
  • ”De kommer att älska dig, var inte orolig.”
  • Det var på en torsdag jag insåg att jag var död.
  • Jag kommer aldrig att berätta vad som egentligen hände.
  • Om inte saxen var så slö skulle det gå mycket bättre.
  • ”Släckte du, älskling?”

 

Förresten har du ännu inte fått broschyren om hur man kan skapa intressanta karaktärer? Beställ den här.

Läs mer på min hemsida om mina böcker och mina lektörstjänster.

Ha det fint och skriv så det ryker!

Fortsätt läsa
Stäng meny