Vilken härlig vecka det har varit! Hur trött jag än var efter bokmässan gav alla positiva möten med intressanta människor så mycket energi att det har legat kvar i kroppen som en vibrerande ton av glädje.
Författarträff med Veronica Grönte
I torsdags hade jag dessutom förmånen att få delta på en författarträff med Veronica Grönte och fyra andra skrivintresserade kvinnor. Det är något visst med att få prata om skrivandets hantverk med människor som tycker det är lika roligt som jag! Under den här träffen fick vi alla ta upp saker som vi ville ha hjälp med, vilket mynnade ut i ett samtal om hur man kan skapa flerdimensionella karaktärer, om gestaltning, om grundläggande struktur och om hur man kan hitta sorteringsverktyg i självbiografiskt skrivande.
Här är jag och Veronica Grönte!
Brutal, men klok testläsare
Själv har jag lite problem med min antagonist. Min historia är en urban fantasy för unga vuxna. Den har jag jobbat med till och från under flera år (mest från, eftersom jag envisas med att dyka in i andra projekt hela tiden). Efter att ha haft ett nästan färdigt råmanus har jag nu bestämt mig för att börja om från början och dela upp hela historien i två böcker istället. Anledningen till detta är min brutalärliga testläsare som tyckte att jag borde stryka halva manuset. Det är så klart rätt enkelt att bli knäckt av ett sådant råd. Men efter lite eftertanke insåg jag att hon hade rätt. Jag har försökt trycka in för mycket i en och samma story. Alltså har jag material till två!
Omstart med det manuset alltså. Samtidigt ska jag rätta till vissa saker som har svajat betänkligt, men som jag hoppats skulle fixa till sig av sig själv på något magiskt sätt. Sådant händer dock sällan. Om min antagonist inte har en trovärdig drivkraft, måste jag alltså se till ge honom en sådan. Det här fick jag hjälp med under träffen med Veronica. Nu har jag många trådar att börja nysta i!
Spännande manus att lektörsläsa
Ytterligare en energigivande sak den här veckan är det manus jag håller på att lektörsläsa. Det är så spännande att jag inte vill lägga det ifrån mig! Ändå är det en genre jag aldrig skulle ha valt att läsa självmant som på fritiden. Jag älskar att bli positivt överraskad!
Joggingtur med podden ”Debutera eller dö” och funderingar om livets jobbiga backar och krön med solsken
Nu är det söndag och det har varit strålande sol hela dagen. Kallt, visserligen, men fint. Jag passade på att ta en liten joggingtur. Min runda i skogen är riktigt vacker. Det ser jag när jag lyckas höja blicken från skorna. I lurarna hade jag podden ”Debutera eller dö”. Johanna Devaliant och Nina De Geer pratade med en yogalärare om att det ska vara jobbigt. Både yogan och livet. Det gäller att ta sig igenom smärtan, inte undvika den.
Det låter ju klokt, tänkte jag och kom fram till värsta jobbiga uppförsbacken. Jag får väl erkänna att jag går upp för den rätt ofta. Nu tänkte jag ”fortsätt simma” och saktade bara ner lite. Nästa varv tänkte jag att nä, nu orkar jag inte mer. Sedan fortsatte jag jogga uppför. Visst orkade jag! Efter krönet kom belöningen. Där går det nedför och det kändes härligt att kunna öka farten igen. (Ska bara tillägga här, för att ingen ska tror att jag är något sorts löparproffs, att när jag springer fort betyder det bara att det är aningen snabbare än rask promenad. Men en ska ju utgå från sin egen nivå och jobba vidare därifrån, eller hur!)
Den här fina veckan med glädje i magen och energi över för att jogga, det är faktisk som om jag nått krönet på en riktigt slitsam period i mitt liv. Jag skulle kunna säga att jag har tagit mig igenom stressen. Det kommer säkert lika jobbiga perioder snart igen, men nu, just nu är jag på ett krön och där solen skiner.
Backens krön
Ofta klagar jag på att jag har för lite tid. Frustrationen över allt jag vill göra men inte hinner ger mig andnöd. Nu, under joggingrundan insåg jag att jag egentligen är otroligt lyckligt lottad. De saker som jag slits emellan och som slåss om min tid och uppmärksamhet är alla saker som jag verkligen tycker om. Jag älskar min familj, jag gillar mina elever och kolleger på skolan, jag tycker det är så spännande att jobba med andras texter som lektör och jag blir nästan hög när jag får skriva egna historier. Tänk om alla mina måsten hade varit trista och eländiga? Det hade varit riktigt jobbigt.
Okej, disken och tvätten tycker jag inte så värst mycket om. Faktiskt tror jag att jag låter dammtussarna vara ifred ett tag till.
Ha en fin vecka allihop!
