Jobbiga backar, spännande manus och givande författarträff

Vilken härlig vecka det har varit! Hur trött jag än var efter bokmässan gav alla positiva möten med intressanta människor så mycket energi att det har legat kvar i kroppen som en vibrerande ton av glädje.

Författarträff med Veronica Grönte

I torsdags hade jag dessutom förmånen att få delta på en författarträff med Veronica Grönte och fyra andra skrivintresserade kvinnor. Det är något visst med att få prata om skrivandets hantverk med människor som tycker det är lika roligt som jag! Under den här träffen fick vi alla ta upp saker som vi ville ha hjälp med, vilket mynnade ut i ett samtal om hur man kan skapa flerdimensionella karaktärer, om gestaltning, om grundläggande struktur och om hur man kan hitta sorteringsverktyg i självbiografiskt skrivande.

 Här är jag och Veronica Grönte!

Brutal, men klok testläsare

Själv har jag lite problem med min antagonist. Min historia är en urban fantasy för unga vuxna. Den har jag jobbat med till och från under flera år (mest från, eftersom jag envisas med att dyka in i andra projekt hela tiden). Efter att ha haft ett nästan färdigt råmanus har jag  nu bestämt mig för att börja om från början och dela upp hela historien i två böcker istället. Anledningen till detta är min brutalärliga testläsare som tyckte att jag borde stryka halva manuset. Det är så klart rätt enkelt att bli knäckt av ett sådant råd. Men efter lite eftertanke insåg jag att hon hade rätt. Jag har försökt trycka in för mycket i en och samma story. Alltså har jag material till två!

Omstart med det manuset alltså. Samtidigt ska jag rätta till vissa saker som har svajat betänkligt, men som jag hoppats skulle fixa till sig av sig själv på något magiskt sätt. Sådant händer dock sällan. Om min antagonist inte har en trovärdig drivkraft, måste jag alltså se till ge honom en sådan. Det här fick jag hjälp med under träffen med Veronica. Nu har jag många trådar att börja nysta i!

Spännande manus att lektörsläsa

Ytterligare en energigivande sak den här veckan är det manus jag håller på att lektörsläsa. Det är så spännande att jag inte vill lägga det ifrån mig! Ändå är det en genre jag aldrig skulle ha valt att läsa självmant som på fritiden. Jag älskar att bli positivt överraskad!

Joggingtur med podden ”Debutera eller dö” och funderingar om livets jobbiga backar och krön med solsken

Nu är det söndag och det har varit strålande sol hela dagen. Kallt, visserligen, men fint. Jag passade på att ta en liten joggingtur. Min runda i skogen är riktigt vacker. Det ser jag när jag lyckas höja blicken från skorna. I lurarna hade jag podden ”Debutera eller dö”. Johanna Devaliant och Nina De Geer pratade med en yogalärare om att det ska vara jobbigt. Både yogan och livet. Det gäller att ta sig igenom smärtan, inte undvika den.

Det låter ju klokt, tänkte jag och kom fram till värsta jobbiga uppförsbacken. Jag får väl erkänna att jag går upp för den rätt ofta. Nu tänkte jag ”fortsätt simma” och saktade bara ner lite. Nästa varv tänkte jag att nä, nu orkar jag inte mer. Sedan fortsatte jag jogga uppför. Visst orkade jag! Efter krönet kom belöningen. Där går det nedför och det kändes härligt att kunna öka farten igen. (Ska bara tillägga här, för att ingen ska tror att jag är något sorts löparproffs, att när jag springer fort betyder det bara att det är aningen snabbare än rask promenad. Men en ska ju utgå från sin egen nivå och jobba vidare därifrån, eller hur!)

Den här fina veckan med glädje i magen och energi över för att jogga, det är faktisk som om jag nått krönet på en riktigt slitsam period i mitt liv. Jag skulle kunna säga att jag har tagit mig igenom stressen. Det kommer säkert lika jobbiga perioder snart igen, men nu, just nu är jag på ett krön och där solen skiner.

 Backens krön

Ofta klagar jag på att jag har för lite tid. Frustrationen över allt jag vill göra men inte hinner ger mig andnöd. Nu, under joggingrundan insåg jag att jag egentligen är otroligt lyckligt lottad. De saker som jag slits emellan och som slåss om min tid och uppmärksamhet är alla saker som jag verkligen tycker om. Jag älskar min familj, jag gillar mina elever och kolleger på skolan, jag tycker det är så spännande att jobba med andras texter som lektör och jag blir nästan hög när jag får skriva egna historier. Tänk om alla mina måsten hade varit trista och eländiga? Det hade varit riktigt jobbigt.

Okej, disken och tvätten tycker jag inte så värst mycket om. Faktiskt tror jag att jag låter dammtussarna vara ifred ett tag till.

 

Ha en fin vecka allihop!

Fortsätt läsa

Det underbara jobbet som lektör

Jag älskar berättelser. Jag tycker om att svepas bort av en historia och flyga genom tid och rum. Jag gillar att uppleva nya saker, träffa andra sorters människor än dem jag vanligen stöter på och få upptäcka nya världar. Det är också skönt att veta att jag inte är ensam om mina tankar och erfarenheter utan delar så mycket med andra, även om jag aldrig kommer träffa dem på riktigt.

Dessutom är jag analytisk av mig.

I mitt jobb som lärare i litteraturvetenskap analyserar vi redan utgiven skönlitteratur. Vi tittar på författarens olika knep som får oss läsare att reagera på olika sätt. Varför blev jag så förtjust i just den där romanfiguren, medan jag absolut inte litar på den där andra? Varför är den här boken så spännande att jag inte kan sluta läsa fastän klockan är över midnatt? Varför gråter jag på sidan 87 och vill förändra världen på sidan 219? Ja, det kan bero på berättarperspektivet, kontrasterna i ordval, symboliken eller kanske rent av styckeindelningen.

Som lektör jobbar jag tvärtom. Där läser jag en text som inte är färdig ännu. En berättelse som inte nått sin fulla potential, men där det finns något som glittrar och vill komma fram. Det kan vara en deckare som inte är spännande förrän i kapitel 14, eller en kärleksroman där man inte förstår varför huvudpersonerna dras till varandra. Eller kanske en släktkrönika, som visserligen är underhållande, men där alla personer låter förvillande lika.

Här kan jag visa författaren vad som saknas, vad som kan förädlas och hur den där diamanten kan putsas fram. Kanske är det berättarperspektivet som behöver komma närmare läsaren, eller vändpunkter som behöver spetsas till. Det kan vara upprepningar och darlings som behöver rensas bort, eller detaljer och planteringar som behöver läggas till.

Eftersom jag även gillar att skriva egna berättelser vet jag hur blind man kan bli för sin egen text när man hållit på länge med den. Jag hittar till exempel inte de logiska luckorna eftersom allt är solklart i mitt eget huvud. Då är det så otroligt bra med ett par andra ögon som kan läsa och som ser det jag inte ser.

Att ha testläsare är så värdefullt. De kan tala om när något är otydligt, när spänningen dalar eller när wow-känslan uppstår. En professionell lektör kan dessutom förklara hur texten kan göras tydligare och hur man kan göra för att spänningen ska stegras eller karaktärerna ska kännas mer trovärdiga.

Alldeles nyligen fick jag fyra olika förstakapitel i min mailbox. Det är olika författare som har tagit chansen att få en gratis analys på bokmässan. Det kändes som julafton när jag öppnade dokumenten. Så spännande att få gå på upptäcktsfärd i en helt ny textvärld!

Ja, jag inser att jag är en riktig nörd, men det är jag stolt över!

Hoppas att vi ses på bokmässan. Jag kommer att vara i Litterära Konsulters monter på plan 2, nära Skriva-scenen.

 

Fortsätt läsa

Star Wars 8 och komplexa karaktärer

Skrivtips kan man få på många sätt. Läsa skrivhandböcker är en metod. Att se på film är en annan. Att titta aktivt och vara medveten om vad man letar efter kan ge aha-upplevelser när man ser hur olika komponenter i storybygget är konstruerade och hur de fogas ihop. Precis samma effekt som man ka få genom att läsa skönlitteratur.

Häromdagen såg jag ett videoklipp med behind the scenes-intervjuer med skådespelarna till Star Wars 8, The Last Jedi. Det hela är förstås en sorts trailer för att skapa förväntan inför premiären i december. Det som slog mig var hur skådespelarna lyfte fram det som är så speciellt bra med den här filmen. Eller, inte att det gjorde det, så gör alltid skådespelare i dylika videor. Det som jag fångades av var vad som gör filmen ovanligt bra.

Filmen är en klassisk kamp mellan det goda och det onda. Vi har sett det förr. Efter sju Star Wars filmer (och en åttonde spinn off) vet vi allt om droider, wookiees och x-wings. Vi kan till och med den dramatiska linjen eftersom den bygger på en parallell struktur. Ändå gillar vi (i alla fall många av oss) dessa filmer och det är nog inte bara jag som tycker att det är oförskämt långt till december. Vad är det som gör Star Wars 8 så speciell?

Ja, enligt de intervjuade skådespelarna är det för att vi kommer karaktärerna djupare in på livet. Även de ”gamla” karaktärerna som vi redan känner och älskar får vi se på ett nytt sätt när deras liv förändras.

Det som är så coolt med Star Wars, säger en av skådisarna, är alla varelserna och specialeffekterna, men mest att karaktärerna är så komplexa.

Här tror jag hemligheten ligger. Vi blir engagerade i karaktärer som visar sig vara mer än det vi först ser. Skrivhandböcker pratar om platta respektive runda karaktärer, om multidimensionella eller komplexa personer. Jag tror att alla egentligen menar ungefär samma sak.

Larry Brooks, författare till Story Engineering, beskriver hur man kan ge karaktärer djup så att läsaren engagerar sig i dem. Hans tips är att tänka i tre dimensioner. Första dimensionen är yttre saker, beteenden och utseenden (t.ex. en man som alltid drar sig undan in konflikter). Den andra dimensionen förklarar varför vi ser det vi ser (mannen har växt upp i en familj där det viktiga var att ge sken av lugn och harmoni). Den tredje dimensionen handlar om beslut och ageranden som personen gör när något står på spel. Detta visar antingen personens sanna karaktär eller en utveckling (mannen i exemplet går emot sin chef i ett viktigt skede, trots att han riskerar jobbet).

Inte vet jag om skaparna av de nya Star Wars-filmerna har läst Larry Brooks, men de vet i alla fall hur man får fiktiva personer att kännas som de är verkliga och viktiga. Det är ”shocking, real and honest”, som det sägs i videoklippet.

Nu kanske du funderar på hur något som sker i en galax långt, långt borta kan kännas vare sig ärligt eller på riktigt. Även om strider med rymdskepp och lasersvärd är spännande så är det få av oss som har varit med om något liknande och rent känslomässigt kan relatera till dylika händelser.

De flesta av oss har däremot någon form av familj. Många av oss har säkert också mer eller mindre komplicerade relationer till familjen. Genom att Star Wars knyter an till våra egna upplevelser och känslor blir vi engagerade på ett djupare sätt. Vi sitter inte bara och biter på naglarna och undrar om Rey eller Kylo Ren kommer att hugga av varandra en hand eller inte. På ett djupare plan bryr vi oss verkligen om vad som händer dem.

För det är som Carrie Fischer (Leia) säger: ”It’s about family and that’s what’s so powerful about it.”

 

PS. Star Wars har kommit till min hjälp flera gånger i mitt jobb som gymnasielärare. Den första filmen fungerar till exempel alldeles utmärkt för att förklara arketyperna i Kung Oidipus. Jag skriver mer om det en annan gång!

 

Star Wars 8 Behind The Scenes

Fortsätt läsa
Stäng meny