Tisdagstipset – inspiration och råd om struktur

Förra veckan var det premiär för min nya serie livesändningar på facebook som jag kallar Tisdagstipset. Varje tisdag kl 12.00 nu under våren kommer jag att dela med mig av korta tips och tankar om olika delar i skrivprocessen. Temat just nu är struktur (som jag skrev en hel del om i mitt förra blogginlägg).

Första ”avsnittet” handlade om hur jag själv använder ett strukturschema eller checklista, både före och efter att jag skriver råmanuset. Du kan se inspelningen här nedanför. Vill du också ha en sådan checklista? Du hittar länk i slutet av förra blogginlägget.

Den här veckan ville jag svara på frågan om vad en vändpunkt egentligen är genom att visa exempel från Astrid Lindgrens bok Bröderna Lejonhjärta. Du ser resultatet här nedanför!

Det här med livesändningar är ganska nytt för mig. Jag är inte helt bekväm med att visa mig live framför kameran, men samtidigt är det så roligt att få direkt respons från de som tittar, både under sändningen och efteråt. (Det är så klart många fler som tittar på inspelningen i efterhand.) Första tisdagen hade jag planerat tidpunkten så att jag skulle vara ensam hemma och fixa detta i lugn och ro. Men vad hände? Jo,  jag hade två sjuka barn hemma och den tredje klev in genom dörren och tappade nyckelknippan på golvet mitt under sändningen. Igår var i alla fall ingen sjuk, men telefonen ringde så klart mitt i allt ihop. Så kan det gå! Nu blir det nya tag nästa vecka – mitt i påsklovet. Det blir spännande 😉 

 Hoppas att vi ses nästa tisdag den 16 april. Då tänker jag ta upp några viktiga saker som bör finnas i början av en berättelser för att fånga läsaren och skapa en språngbräda för hur den dramaturgiska kurvan kommer fungera i historien. Dessutom kommer påskharen med ett fint erbjudande till den som hänger kvar hela sändningen. Missa inte detta!

Har du något exempel på en riktigt bra inledning till en bok? Ge gärna tips i kommentarerna!

Fortsätt läsa

Hur du får skrivlusten tillbaka och ordning på din text med ett strukturschema

Hur du får skrivlusten tillbaka och ordning på din text med ett strukturschema

Du får en idé och blir superentusiastisk. Det här ska bli en sådan fantastiskt bok! Du skriver så tangentbordet glöder, men efter så där en 40 sidor går luften ur hela projektet. Känner du igen dig? 

Så här kan du göra då: Ta ett steg tillbaka och fundera på vad det egentligen var du ville berätta. Försök sätta ord på den känslomässiga kärnan i idén. Skriv upp den på en lapp och sätt synligt där du brukar skriva. Har du någon känsla för hur det hela kommer sluta? För mig är det en stor hjälp att ha en slutscen i huvudet även om jag inte vet hur storyn ska komma dit.

En annan sak som är viktig att ha klart för sig för att berättelsen ska hålla fart hela vägen är vad som egentligen står på spel för huvudpersonen. Vad vill huvudpersonen innerst inne? Vad är hen beredd att göra för att nå dit? Vad/vem står i vägen? Vad skulle hända om hen inte lyckades? Vad skulle hända om hen fick som hen ville?

Ytterligare en jättebra hjälp är att använda ett strukturschema. Fundera på vilka scener som skulle kunna vara de viktiga vändpunkterna (de hänger ihop med den känslomässiga kärnan och vad huvudpersonen strävar efter). Har du redan skrivit några av de där viktiga scenerna? Kanske kan du sortera upp de sidor du redan skrivit efter dramaturgikurvans modell och då ser du var luckorna finns och vad du behöver utveckla. Förhoppningsvis ger detta ny energi till skrivprojektet!

Spela video

Strukturmodellen som funkar i allt från feelgood till thrillers

Nästan alla berättelser behöver någon slags struktur. Det finns flera olika, men en av de allra vanligaste i vår kultur har tre akter. I sin förenklade form betyder det i princip att det finns en början, mitt och ett slut. Ett lite mer utförligt sätt att förklara systemet har fått namnet Hollywood-modellen eller Syd Field-paradigmet. Så här ser det ut:

Anslaget presenterar genre, stämning, plats och – viktigast – huvudperson och konflikt. Det handlar ofta om antydningar så här tidigt i historien. Konflikten har att göra med huvudpersonens önskan/mål och vad som hindrar detta mål (= antagonisten/den antagonistiska kraften). Detta mål definieras senare och kan även förändras under historiens gång. 

Katalysatorn, ”the inciting incident”, är något som sätter fart på historien i början. Det kan vara ett första möte med motståndaren, men det är oftast inte tydligt ännu vad det där hindret är eller vilka konsekvenser det får. (För att ta Hungerspelen som ett känt exempel: Katniss erbjuder sig att ta sin systers plats i Hungerspelen.) 

Den första vändpunkten har alltid att göra med huvudpersonens önskan/mål och vad som hindrar denna önskan. (Detta ska redan ha antytts i anslaget).  Enligt Larry Brooks i Story Engineering ska detta innebära att konflikten definieras och historien börjar på allvar.  Någonting händer här som gör att huvudpersonen reagerar, vilket driver berättelsen åt ett visst håll. (T.ex. när Katniss går med på att spela kärlekspar med Peeta för att kunna överleva och komma hem till sin syster.) 

Mittpunkten bör, enligt Brooks, ge ny information/insikt som gör att huvudpersonen börjar agera. (I Hungerspelen infaller detta när Rue hjälper Katniss. Katniss får dels en vän, dels gör hon det första medvetna draget att döda någon annan.)

 Den andra vändpunkten inleder slutfasen i huvudpersonens strävan att nå målet. Någon nytt kommer som trappar upp spänningen. Nu ställs allt på sin spets. Huvudpersonen visar hur hen agerar när allt som är viktigt (ofta livet!) står på spel. (För att åter ta ett exempel från Hungerspelen – Katniss och Peeta visar att de tänker äta de giftiga bären hellre än att döda varandra. De revolterar därmed mot presidenten och spelledaren och riskerar sina liv.)

 De olika ”pinch points” (de kan finnas många) är när antagonisten eller den antagonistiska kraften gör utspel, vinner framgång eller hotar med sin styrka. Pinch betyder nyp. Det ska göra ont i huvudpersonen. Ju värre dessa ”nyp” är, desto mer spännande blir det. Gör hindren jobbiga för protagonisten att ta sig förbi, oavsett om det rör sig om inre eller yttre problem. 

 

Måste en vändpunkt vara dramatisk action?

En vändpunkt behöver inte alls betyda att det är extra mycket action just där, även om det kan vara så. Ofta är ”pinch points” de mest rafflande och spännande scenerna, och upptrappningen till klimax i slutet förstås. Vändpunkterna handlar om att historien växlar in på ett nytt spår som gör att inget blir som tidigare. Det kan handla om valsituationer eller en händelse som tvingar fram ett visst agerande. Den första vändpunkten kan vara något som huvudpersonen inte själv aktivt driver fram, men i den andra vändpunkten brukar det vara just protagonisten som väljer att göra något som ställer allt på sin spets.

En vändpunkt är inte heller bara en punkt som i ett kort tillfälle. Det är lätt att tänka att en punkt infaller på en viss sida eller till och med ett visst stycke i boken. Det kan vara så. Det kan lika gärna vara en serie händelser som tillsamman blir den där vändningen. En vändpunkt betyder helt enkelt att därifrån får historien en ny riktning och ingenting blir som förut. Om det inte blir någon konsekvens av vändpunkten som spelar roll för huvudpersonen och dennes mål är det ingen vändpunkt.

 Procentangivelserna i diagrammet är viktiga i spelfilm och tv-serier. I romaner finns det en mycket större frihet, men ofta fungerar det bra om vändpunkterna infaller ungefär så som bilden visar.

 Vändpunkterna är som sagt knutna till huvudpersonens mål och därmed till huvudkonflikten. Varje annan viktig karaktär kan ha sina egna vändpunkter utifrån deras mål och hinder. De kan sammanfalla eller skilja sig åt från huvudpersonens kurva, men följer i princip samma mönster.

Vill du ha fler exempel på vad en vändpunkt egentligen är? Titta på den här videon där jag förklarar med exempel från Bröderna Lejonhjärta.

 

Feel good eller feel bad? Kommer huvudpersonen att nå sitt mål?

I en berättelse som slutar med att huvudpersonen når sitt mål (även om det inte var exakt som hen hade föreställt sig) behöver det finnas ett tillfälle när det verkar gå käpprätt åt fel håll. Det är själens dunkla natt när hoppet (nästan) är ute. Detta brukar infalla strax före andra vändpunkten. Här händer något som gör att huvudpersonen fattar nytt mod och gör vad som än krävs.

Om historien istället är en tragedi som slutar olyckligt, kanske med huvudpersonens död eller hoppet krossat, bör det finnas ett tillfälle när allt verkar gå bra. Huvudpersonen andas ut och tänker att det fixar sig. Detta är också strax före andra vändpunkten. I en tragedi brukar det vara huvudpersonens egna val som driver fram det olyckliga slutet. Vändpunkterna kan till exempel vara felaktiga beslut, ofta fattade i gott uppsåt, men som visar sig leda till elände.

Tänk på att även om vändpunkter och ”nyp” kan verka passa bäst för action eller äventyrshistorier där hotet är ett vulkanutbrott eller en seriemördare, passar dramaturgin lika väl in på ett inre drama eller kanske konflikter på jobbet där ett ”nyp” är ett e-mejl som skickas till fel person och klimax när protagonisten vågar sätta sig upp emot chefens härskartekniker.

 

Gör en checklista över de viktiga scenerna i din berättelse!

I dokumentet Checklista struktur kan du fylla i de viktiga delarna i just ditt manus. Det är inte tänkt att checklistan ska vara en fullständig scenförteckning utan se det mer som ett skelett som du sedan kan fylla ut. Under en skrivprocess kan den här planen ändras när det behövs, men just det faktum att du har en plan, ett skelett, gör att du inte kommer helt vilse när inspirationen verkar som bortblåst. Du vet vart du är på väg helt enkelt.  Fyll i ditt namn och e-post så skickar jag checklistan!

Vill du veta mer om hur du kan få hjälp med ditt manus? Läs mer om mina tjänster HÄR.

Fortsätt läsa

Star Wars 8 och komplexa karaktärer

Skrivtips kan man få på många sätt. Läsa skrivhandböcker är en metod. Att se på film är en annan. Att titta aktivt och vara medveten om vad man letar efter kan ge aha-upplevelser när man ser hur olika komponenter i storybygget är konstruerade och hur de fogas ihop. Precis samma effekt som man ka få genom att läsa skönlitteratur.

Häromdagen såg jag ett videoklipp med behind the scenes-intervjuer med skådespelarna till Star Wars 8, The Last Jedi. Det hela är förstås en sorts trailer för att skapa förväntan inför premiären i december. Det som slog mig var hur skådespelarna lyfte fram det som är så speciellt bra med den här filmen. Eller, inte att det gjorde det, så gör alltid skådespelare i dylika videor. Det som jag fångades av var vad som gör filmen ovanligt bra.

Filmen är en klassisk kamp mellan det goda och det onda. Vi har sett det förr. Efter sju Star Wars filmer (och en åttonde spinn off) vet vi allt om droider, wookiees och x-wings. Vi kan till och med den dramatiska linjen eftersom den bygger på en parallell struktur. Ändå gillar vi (i alla fall många av oss) dessa filmer och det är nog inte bara jag som tycker att det är oförskämt långt till december. Vad är det som gör Star Wars 8 så speciell?

Ja, enligt de intervjuade skådespelarna är det för att vi kommer karaktärerna djupare in på livet. Även de ”gamla” karaktärerna som vi redan känner och älskar får vi se på ett nytt sätt när deras liv förändras.

Det som är så coolt med Star Wars, säger en av skådisarna, är alla varelserna och specialeffekterna, men mest att karaktärerna är så komplexa.

Här tror jag hemligheten ligger. Vi blir engagerade i karaktärer som visar sig vara mer än det vi först ser. Skrivhandböcker pratar om platta respektive runda karaktärer, om multidimensionella eller komplexa personer. Jag tror att alla egentligen menar ungefär samma sak.

Larry Brooks, författare till Story Engineering, beskriver hur man kan ge karaktärer djup så att läsaren engagerar sig i dem. Hans tips är att tänka i tre dimensioner. Första dimensionen är yttre saker, beteenden och utseenden (t.ex. en man som alltid drar sig undan in konflikter). Den andra dimensionen förklarar varför vi ser det vi ser (mannen har växt upp i en familj där det viktiga var att ge sken av lugn och harmoni). Den tredje dimensionen handlar om beslut och ageranden som personen gör när något står på spel. Detta visar antingen personens sanna karaktär eller en utveckling (mannen i exemplet går emot sin chef i ett viktigt skede, trots att han riskerar jobbet).

Inte vet jag om skaparna av de nya Star Wars-filmerna har läst Larry Brooks, men de vet i alla fall hur man får fiktiva personer att kännas som de är verkliga och viktiga. Det är ”shocking, real and honest”, som det sägs i videoklippet.

Nu kanske du funderar på hur något som sker i en galax långt, långt borta kan kännas vare sig ärligt eller på riktigt. Även om strider med rymdskepp och lasersvärd är spännande så är det få av oss som har varit med om något liknande och rent känslomässigt kan relatera till dylika händelser.

De flesta av oss har däremot någon form av familj. Många av oss har säkert också mer eller mindre komplicerade relationer till familjen. Genom att Star Wars knyter an till våra egna upplevelser och känslor blir vi engagerade på ett djupare sätt. Vi sitter inte bara och biter på naglarna och undrar om Rey eller Kylo Ren kommer att hugga av varandra en hand eller inte. På ett djupare plan bryr vi oss verkligen om vad som händer dem.

För det är som Carrie Fischer (Leia) säger: ”It’s about family and that’s what’s so powerful about it.”

 

PS. Star Wars har kommit till min hjälp flera gånger i mitt jobb som gymnasielärare. Den första filmen fungerar till exempel alldeles utmärkt för att förklara arketyperna i Kung Oidipus. Jag skriver mer om det en annan gång!

 

Star Wars 8 Behind The Scenes

Fortsätt läsa
  • 1
  • 2
Stäng meny