Star Wars 8 och komplexa karaktärer
Skrivtips kan man få på många sätt. Läsa skrivhandböcker är en metod. Att se på film är en annan. Att titta aktivt och vara medveten om vad man letar efter kan ge aha-upplevelser när man ser hur olika komponenter i storybygget är konstruerade och hur de fogas ihop. Precis samma effekt som man ka få genom att läsa skönlitteratur.
Häromdagen såg jag ett videoklipp med behind the scenes-intervjuer med skådespelarna till Star Wars 8, The Last Jedi. Det hela är förstås en sorts trailer för att skapa förväntan inför premiären i december. Det som slog mig var hur skådespelarna lyfte fram det som är så speciellt bra med den här filmen. Eller, inte att det gjorde det, så gör alltid skådespelare i dylika videor. Det som jag fångades av var vad som gör filmen ovanligt bra.
Filmen är en klassisk kamp mellan det goda och det onda. Vi har sett det förr. Efter sju Star Wars filmer (och en åttonde spinn off) vet vi allt om droider, wookiees och x-wings. Vi kan till och med den dramatiska linjen eftersom den bygger på en parallell struktur. Ändå gillar vi (i alla fall många av oss) dessa filmer och det är nog inte bara jag som tycker att det är oförskämt långt till december. Vad är det som gör Star Wars 8 så speciell?
Ja, enligt de intervjuade skådespelarna är det för att vi kommer karaktärerna djupare in på livet. Även de ”gamla” karaktärerna som vi redan känner och älskar får vi se på ett nytt sätt när deras liv förändras.
Det som är så coolt med Star Wars, säger en av skådisarna, är alla varelserna och specialeffekterna, men mest att karaktärerna är så komplexa.
Här tror jag hemligheten ligger. Vi blir engagerade i karaktärer som visar sig vara mer än det vi först ser. Skrivhandböcker pratar om platta respektive runda karaktärer, om multidimensionella eller komplexa personer. Jag tror att alla egentligen menar ungefär samma sak.
Larry Brooks, författare till Story Engineering, beskriver hur man kan ge karaktärer djup så att läsaren engagerar sig i dem. Hans tips är att tänka i tre dimensioner. Första dimensionen är yttre saker, beteenden och utseenden (t.ex. en man som alltid drar sig undan in konflikter). Den andra dimensionen förklarar varför vi ser det vi ser (mannen har växt upp i en familj där det viktiga var att ge sken av lugn och harmoni). Den tredje dimensionen handlar om beslut och ageranden som personen gör när något står på spel. Detta visar antingen personens sanna karaktär eller en utveckling (mannen i exemplet går emot sin chef i ett viktigt skede, trots att han riskerar jobbet).
Inte vet jag om skaparna av de nya Star Wars-filmerna har läst Larry Brooks, men de vet i alla fall hur man får fiktiva personer att kännas som de är verkliga och viktiga. Det är ”shocking, real and honest”, som det sägs i videoklippet.
Nu kanske du funderar på hur något som sker i en galax långt, långt borta kan kännas vare sig ärligt eller på riktigt. Även om strider med rymdskepp och lasersvärd är spännande så är det få av oss som har varit med om något liknande och rent känslomässigt kan relatera till dylika händelser.
De flesta av oss har däremot någon form av familj. Många av oss har säkert också mer eller mindre komplicerade relationer till familjen. Genom att Star Wars knyter an till våra egna upplevelser och känslor blir vi engagerade på ett djupare sätt. Vi sitter inte bara och biter på naglarna och undrar om Rey eller Kylo Ren kommer att hugga av varandra en hand eller inte. På ett djupare plan bryr vi oss verkligen om vad som händer dem.
För det är som Carrie Fischer (Leia) säger: ”It’s about family and that’s what’s so powerful about it.”
PS. Star Wars har kommit till min hjälp flera gånger i mitt jobb som gymnasielärare. Den första filmen fungerar till exempel alldeles utmärkt för att förklara arketyperna i Kung Oidipus. Jag skriver mer om det en annan gång!
