Blogg

Det här är egentligen skrivtips nr 8 i listan över hur du lyckas med att skriva på semestern: Läs böcker.

Inte bara är det ett rent nöje att läsa böcker man fastnar i så där att man nätt och jämnt fixar att gå in och sätta på mer kaffe, det är också ett sätt att förbättra sitt eget skrivande. Det gäller bara att veta vad man ska titta på. I det här inlägget kommer jag att ge ett par boktips som också har gett mig insikter när det gäller röst och tonfall.

Romanerna i fråga är Störst av allt av Malin Persson Giolito och Effekten av Susan av Peter Hoeg. Båda är skrivna i första person, alltså jag-form. Båda är spänningsromaner, men av väldigt olika karaktär.  Det som de båda har gemensamt och som bär upp mycket av hela berättelserna är huvudpersonens röst.

Störst av allt handlar om 18-åriga Maja som står inför rätta för att ha skjutit ihjäl sina klasskompisar. Temat är fängslande. Vad driver fram destruktivitet och våldshandlingar hos unga människor? Vilken roll spelar samhällets klasser och attityder i detta?

Persson Giolito väjer inte ett dugg för det komplexa och fula. Tvärtom låter hon Maja uttrycka det högt. Det blir till och med roligt, mitt i allt de mörka. Det är uppfriskande med en röst som inte låter sig placeras i ett fack, vare sig den onda våldsverkarens eller den oskyldiga, men förledda flickans.

Så här beskriver huvudpersonen en av advokaterna i rätten:

”Hon har gräsliga glasögon och hon avskyr mig eftersom hon anser att kapitalismen är mitt fel. De första gångerna jag träffade henne behandlade hon mig som om jag vore en galen modebloggare med en osäkrad handgranat i ett flygplan. Visst-visst! sa hon, utan att våga titta på mig, visst-visst! Oroa-dig-inte-vi-är-här-för-att-hjälpa-dig. Som om jag hotade att spränga alla i luften om jag inte fick min biodynamiska tomatjuice utan isbitar. ”

Bara i det här korta citatet hör man en röst. Huvudpersonen har en attityd och ett tonfall som är bara hennes. Även om hon beskriver en annan person får läsaren en tydlig känsla för hur hon själv är. Samtidigt.

Den här speciella rösten var det som fick mig att fastna för historien. Hela romanen är välskriven och väldigt spännande. Men jag tror det är rösten som gör det där extra, som skiljer den här romanen från mycket annat jag har läst på sistone. Även om Maja inte alls är så sympatisk alla gånger, kan jag inte låta bli att engagera mig i hennes öde.

I Effekten av Susan blottlägger Peter Hoeg samhällets mindre attraktiva sidor och han gör det på ett otroligt underhållande sätt. Allt sker genom huvudpersonen Susan, och hennes mycket speciell röst. I den här boken händer det oväntade saker hela tiden, tempot är högt och vändningarna hisnande. Susans tonfall är kaxigt och gör att allt konstigt och övernaturligt som händer ändå verkar helt rimligt. Här är ett citat där en av bifigurerna beskrivs genom Susans ögon:

”Han är en liten och elegant man med stark tro. Det han tror på är vikten av att ha bästa möjliga skräddare och starkast möjliga statsapparat.”

På ett foto av Susans make visar hans leende att ”det som tynger själen åtminstone inte är låg självkänsla.”

Susans röst tvekar aldrig. Hon slänger ur sig påståenden om allt runt omkring sig med sarkastisk självklarhet, även när hon trotsas av händelserna omkring sig. På det här sättet gestaltas hennes personlighet genom rösten och tonfallet när hon beskriver andra karaktärer. Det är snyggt. Coolt. Och roligt.

Unna dig lästid i sommar med dessa två suveräna böcker! Fundera på hur du låter dina egna karaktärers röster göra gestaltningen av händelser och personer fängslande och oemotståndligt intressanta!

Och har du inte har lyssnat på Malin Persson Giolitos sommarprat i P1 ännu så gör det!

PS: Jag har ingen hängmatta. Eller rättare sagt, jag har en, men ingen stans att hänga upp den. Bilden kommer från en annan persons trädgård, fast det är mina egna snygga joggingskor ni ser 🙂  Som tur är kan man läsa var som helst!