Det där med titlar, Svenska Akademien och (kanske) magi
Ibland lyssnar jag på poddar. Idag råkade det bli ett avsnitt av Spanarna i P1. Maja Aases spaning om Svenska Akademien fick mig att lystra lite extra. Inte för att hon avslöjade nya turer i den där röran, utan för att hon visade på samband som oroade mig en aning. Det visar sig nämligen, sa Maja, att titlarna på akademiledamöternas senaste verk förutspår vad som kommer att hända i deras liv. Om ni vet vad herr Engdahls senaste bok heter, förstår ni vartåt det lutar.
Även om jag själv befinner mig väldigt långt ifrån Svenska Akademien känns detta ändå oroväckande. Här sitter jag och ska komma på titlar till några noveller som jag ska ge ut som e-singlar. Och det var svårt redan innan. Nu är det ännu lurigare. Tänk om jag inte bara hittar på en titel som är så intetsägande att ingen vill läsa, det kanske rent av är så att jag dömer mig själv till en framtid som jag inte vill ha?
Så därför, kära bloggläsare, behöver jag er hjälp. Här kommer en lista på några titlar. Jag undrar om ni kan tala om för mig vilka som a) låter intressanta nog att läsa och b) ger mig en fin framtid:
- Ta tag i saken
- Knipsa det kräket
- En liten tromb skulle sitta fint
- Egentid
- För stort för att prata om
- Vända sitt ansikte till
- Knäppgöken och hans syster
- Tjäle
- Gör som du vill
Kan ni gissa vilken genre som gömmer sig bakom vilken titel? Feel good? Psykologisk thriller? Relationsdrama? Romance?
Kommentera gärna!! Jag utlovar en gratis e-novell till den som är hjälpsam!
Från skräptext till novell, samt en liten skrivövning
Har du kanske fastnat mitt i ett skrivprojekt? Eller vet du inte hur du ska börja? Ett sätt att lösa knutar och släppa loss kreativiteten är att skriva texter som kanske inte behöver ”bli” någonting. Jag upplever ofta att även skräptexter har sin funktion. Det kan handla om att jag experimenterar med gestaltning eller perspektiv, jag kanske prövar olika tonfall eller röster. Eller bara skriver vad som faller mig in. Även om just den där texten inte hamnar i något färdigt manus har jag ändå lärt mig något på den. (Rent av lärt mig hur jag inte ska skriva!)
Jag brukar aldrig slänga några texter utan sparar i en slaskfil i datorn. Ibland tittar jag där och plockar upp något litet korn. En sådan slasktext var från början bara ett frustrerat utrop: ”Nä, det här går inte!” När meningen först skrevs var det min egen röst. Det var jag själv som upplevde att jag inte kunde skriva. Nästa gång jag tittade på orden hörde jag en annan röst som uttalade repliken. Det var Veronica, förstod jag, när hon sjönk ner på sängen med armarna flaxande. Hon ville absolut inte gå på en stor nyårsfest, trots att hon lovat sin kompis. Ännu en gång lämnade jag texten, som nu var en eller två stycken lång. Inte förrän många månader senare hittade jag dokumentet igen. Nu kom plötsligt en granne och störde Veronica och vips fanns en flera sidor lång berättelse. Snart kommer den novellen, eventuellt kallad ”Knäppgöken och hans syster”, finnas hos en e-bokhandel nära dig!
Nu till övningen. Här kommer några börjor, meningar att inleda en scen med. Släpp hämningarna och skriv vad som faller dig in!
- ”Inte du igen!”
- ”De kommer att älska dig, var inte orolig.”
- Det var på en torsdag jag insåg att jag var död.
- Jag kommer aldrig att berätta vad som egentligen hände.
- Om inte saxen var så slö skulle det gå mycket bättre.
- ”Släckte du, älskling?”
Förresten har du ännu inte fått broschyren om hur man kan skapa intressanta karaktärer? Beställ den här.
Läs mer på min hemsida om mina böcker och mina lektörstjänster.
Ha det fint och skriv så det ryker!
